Kort version

CRMA — Critical Raw Materials Act, EU:s förordning om tryggad tillgång till kritiska råvaror — är direkt tillämplig med bindande mål till 2030: 10 procent av konsumtionen från egen utvinning, 40 procent från egen bearbetning, 25 procent från egen återvinning, och max 65 procent av en enskild råvara från ett enda tredjeland. För svenska industribolag som köper strategiska råvaror innebär det nya rapporteringskrav om leveranskedjans geografiska koncentration — krav som synkar med CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive, EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering) och som investerare redan frågar efter i due diligence. Bolag utan den kartläggningen möter följdfrågor vid kapitalanskaffning.

Svenska projekt — geologin finns, tillstånden dröjer

Kommissionen utser strategiska projekt som får snabbare tillståndsprocess och tillgång till EU-finansieringsinstrument. Sverige har lämnat in flera:

  • LKAB:s ReeMAP — utvinning av sällsynta jordartsmetaller ur befintligt järnmalmsavfall i Kiruna. Tekniskt bevisat, men beroende av slutgiltig tillståndsprocess.
  • Norra Kärr — en av Europas största jordartsmetallfyndigheter. Har fastnat i tillståndsfrågor i över ett decennium.
  • Boliden, Talga och övriga resursbolag med utvecklingsprojekt inom grafit, nickel och koppar.

Status i november 2025: 16 av 27 medlemsstater hade inrättat en one-stop-shop för strategiska projekt. Sverige arbetar med Bergsstaten och Naturvårdsverket i en samordnad funktion, men den är ännu inte formellt på plats. Det skapar osäkerhet för projektägare som vill dra nytta av CRMA:s tidsgränser.

Rapporteringskrav — redan nu relevant för storbolag

Stora företag som konsumerar strategiska råvaror ska genomföra periodiska riskbedömningar av sin leveranskedja, inklusive geografisk koncentration. Kraven överlappar med ESRS (European Sustainability Reporting Standards) S2 och E5 — de tekniska standarder som konkretiserar CSRD:s rapporteringskrav. Det betyder att bolag som bygger CSRD-rapportering parallellt bör samordna datainsamlingen — en leverantörsenkät kan svara på båda regelverkens frågor.

EU:s 65-procentsgräns mot enskilt tredjeland är inte bara ett politiskt mål. Det är ett mått som tillsynsmyndigheter och investerare börjar använda i riskbedömning. Bolag som inte kan visa var deras kobolt, litium eller sällsynta jordartsmetaller kommer ifrån kommer att möta följdfrågor.

Vad bolag bör göra

  1. Kartlägg beroendet av strategiska råvaror i era produkter, ner till komponentnivå. De flesta bolag har synlighet till första leveransledet men inte längre. Börja med de tre råvaror där ni har högst volym.
  2. Beräkna koncentrationsrisken per råvara: hur stor andel kommer från ett enda land? Jämför mot EU:s 65-procentsgräns. Dokumentera resultatet — det behövs för både CRMA-rapportering och CSRD E5.
  3. Utforska off-take-avtal med svenska eller europeiska strategiska projekt. LKAB:s ReeMAP och Bolidens bearbetningskapacitet är konkreta kontaktytor. Tidig dialog kan ge prioriterad tillgång när produktionen skalar.
  4. Synka rapporteringen med CSRD. Bygger ni redan leverantörsenkäter för ESRS S2, lägg till frågor om råvarugeografi och ursprungsland. En enkät, två regelverk.

Källor